Gotland - Klintkusten dag 3

Onsdag den 14 juni 2017






Klockan 06.30 var det uppstigning och vi åt en stadig frukost med äggröra, skinka, tomat, avokado, kaffe och macka. Mums. Sen packade vi lunchmatsäcken som bestod av tortellini från gårdagens middag och sallad till det. Och termosar med varmt vatten till kaffet, kakor, banan och så mycket vatten vi orkade bära. Vatten är något som inte går att fylla på under turen, vi tog med ca 1,5 liter var och hoppades att det skulle räcka.

Strax efter 07.30 cyklade vi iväg mot busstationen. Rätt ordentlig uppförsbacke till att börja med, men vi var på busstationen ca 10 minuter senare. Prick kl 08.00 gick bussen mot Kappelshamn. Biljetter hade vi köpt innan i appen Ridango. Tre kvart senare steg vi av bussen i Kappelshamn. Vädret var strålande, klarblå himmel och ca 20 grader. Vi gick ner mot vattnet och började gå en grusväg förbi några hus nära kusten. Solen värmde och det blåste knappt, underbart! Första stoppet för fika gjorde vi på en klint högt ovanför vattnet med fin utsikt över hela Kappelshamnsviken.

Kappelshamn i bakgrunden

Fina fiskebodar

Vallmon stod röd och grann på åkrarna

Fikapaus uppe på en klint i Kappelshamnsviken

Vi fortsatte en bra sträcka som gick på mjuka barrstigar i skogen innan vi kom fram till samhället Hall/Hangvar. Där passerade vi bland annat en vinodling och flera bostadshus. Efter kapellet gick vi in i naturreservatet och fortsatte på stigar i skogen. Så småningom kom vi fram till kusten och ett stort område med sankmark. Vi hade läst i boken att man fick göra en ordentlig sväng ovanför sankmarken vilket vi gjorde. Vi klättrade över ett antal färistar vilket innebar att vi befann oss i en stor hage och av "högarna" att döma var det kor som gick där. Boken beskrev att man kom fram till ett stort fält där "det lilla huset på prärien" fanns. Det var ingen tvekan om vilket hus det var när vi kom fram.

Upp och ner

"Lilla huset på prärien"

Kina gick för att ta ett kort av huset och såg då koflocken, många kor och kalvar. Reagerade på att en ko var väldigt stor men tänkte inte mer på det. Carina och Maria väntade på stigen lite längre ner. Självklart gick stigen vi skulle gå på i princip genom koflocken. Lite otippat var Carina (som är minst van vid djur) den som tog täten och började gå. Då började flocken galoppera i vår riktning och det var ungefär samtidigt som vi såg att den stora "kon" hade något annat än juver under magen! Helt enkelt en stor tjur! Vi vände snabbt men sprang inte då det nog hade gjort saken värre. Men sen vände flocken och sprang åt ett annat håll. Phu!

Carina tar täten, koflocken leddes av en stor nyfiken tjur!

Koäventyret gjorde att vi irrade bort oss något och hamnade på en omväg. Efter ett tag kom vi fram till en väg och så småningom en gård som hette Nors gård. Vi var lite vilsna och såg inte havet i någon riktning. Vi bestämde oss för att fråga någon på gården, och såg en kvinna med en hund (som Carina blev rädd för!). Hon bodde på gården och förklarade hur vi skulle komma ner till kusten igen, det var inte mer än ca 10 min bort. Vi berättade om korna vilket visade sig vara gårdens kor. Carina frågade varför de hade en tjur i hagen, kvinnan såg lite oförstående ut och sa att det förstås var för att det skulle bli kalvar nästa år.
- Men det är ju så många kor, ska han bli pappa till alla, undrade Carina. Hon tyckte nog att vi var riktiga 08:or som inte förstod mycket av det jordiska. Tjuren vi hade sett var två år och när vi frågade om den var farlig sa hon att han var mest nyfiken och lite bufflig.

Vi styrde kosan mot kusten och efter en kvart var vi återigen där. Vi passerade ett fiskeläge och gick sen på den vackra stenkusten nedanför klintarna. Istället för att gå på klintarna fortsatte vi längs strandkanten. Vi såg att det var lite nedfallna klintblock längre fram men tänkte att det var nog inga problem att klättra över. Men det visade sig vara en rätt lång sträcka med nedfallna block och stora stenar, så ca 30 minuter senare kom vi till "andra sidan" rejält svettiga efter allt klättrande och skrapsår på knän och armbågar. Vi tog av skorna och svalkade fötterna, skönt! Vattnet kändes faktiskt inte så kallt. Tog en banan för att stärka oss inför sista sträckan mot Ireviken. Vi hade vandrat i nästan 8 timmar nu, vilket började kännas i ben och rygg.

Skiftande natur och alltid vackert!

Lite extra träning att gå på stenstranden

Fina fiskebodar lite här och där

Ett litet fiskeläge

Tuff passage nedanför Häftings klint, hade nog varit smartare att gå på klinten!

Vi kom fram till Svarthäll och då var det endast någon kilometer kvar till restaurangen i Ireviken. Restaurangen var tyvärr inte öppen för säsongen ännu visste vi, men när vi kom fram satt ägarinnan utanför och lät oss köpa varsin öl och fylla på vatten. Underbart. Betalningssystemet var inte igång så vi fick lova att komma med kontanter dagen efter. Härligt när folk litar på varandra!

Vissa öl smakar bättre än andra!

Vi ringde Gotlands taxi som kom efter ca 30 minuter. Framme vid busstationen tog vi cyklarna hem igen.

När vi kom hem var vi rätt möra och klockan var mycket. Vi lagade kyckling och potatisgratäng med sallad. Spelade lite spel också men kom i säng innan klockan var 23.